Annons:
Tidningen SVENSK DAMFOTBOLL
Västra Klintvägen 6, 681 52 Kristinehamn
Tel.
Email: redaktionen@svenskdamfotboll.se
Till startsidan...
Svensk Damfotboll (SDF) Mejladress: redaktionen@svenskdamfotboll.se. Detta är en specialtidning om tjejfotboll som utkommer som papperstidning sex gånger om året. Det är en tidning med mycket fint magasinstryck och med UV-lackat omslag. Cirka 70 sidor per nummer! Vi bjuder på spännande läsning om landslaget, intressanta cuper och träningsläger. Tidningen har också en unik profil genom att skriva om såväl Allsvenskan ända ner till div. III. Tidningen startade 1989. 2017 innebär Årgång 29! Hemsidan, svenskdamfotboll.se, har funnits sedan september 2004. I vårt exklusiva Artikelarkiv här nedan kan ni se artiklar ända sedan starten 2004. En unik sammanställning. Under denna text i den blå kolumnen för Presenterade klubbar kan ni exakt se i vilka nummer vi har skrivit om olika klubbar i vårt avlånga land. År för år och i nummer för nummer ända sedan starten 1989. Om ni vill komma i kontakt med oss så är bästa sättet att snabbt sända ett E-mail till den adress som står uppe i det blå fältet till vänster om loggan. Klicka bara på mejladressen så kommer ni direkt till ert mejlprogram. Då vi sällan har möjlighet att svara i telefon under vanlig kontorstid, vill vi att ni mejlar oss istället. Därför står inget telefonnummer angivet. Vi svarar dessutom på alla mejl inom loppet av max 24 timmar, oftast mycket snabbare än så. Under Senaste nytt bjuder vi på nyheter både från oss själva men även från andra tidningar och våra radio och TV-kanaler.
  Till startsidan »  Lyssna på radiosporten » Nyhetsbrev » Artikelarkiv » Onsdag, 20 September 2017 Tid: 23:59
  FILMER - ett nytt inslag är att vi har börjat filma, t.ex. U19-landslaget, Gothia Cup med mera. Här ser ni alla filmer på ett och samma ställe» PRESENTERADE KLUBBAR - Svensk Damfotboll har funnits sedan 1989. Här ser vi en unik redovsning över vilka klubbar vi har skrivit om» FACEBOOK - besök gärna vår FB-sida där det också står mycket intressant att läsa om damfotbollen. Läs mer» NOSTALGI - se härliga bilder från den oerhört dramatiska VM-finalen 2011 mellan Japan och USA
i Frankfurt. Läs mer»
 

Sök artikel
 Titel
 Datum

(dd-mm-yyyy)

Kategorier
 Senaste nytt
 VM-slutspelet i Kanada 2015
 EM-slutspelet i Sverige 2013
Läs våra EM-krönikor och om Sverige samtliga matcher i EM.
 VM-slutspelet i Tyskland 2011
Läs om VM-slutspelet i Tyskland och ta del av många härliga bilder.
 EM-slutspelet i Finland 2009
Här kan ni läsa utförliga referat från Sveriges matcher i EM-slutspelet. Ett slutspel som pågår under tiden 23 augusti till 10 september.
 OS-fotbollen i London 2012
Här kan ni läsa om Sverges matcher i OS.
 VM-collage från Tyskland 2011
Här kan ni så vår fotograf Jan Fleischmanns fantastiska bilder från VM i Tyskland.
 VM i Kina 2007
Läs om tillbakablickar från senaste VM-turneringen, suveräna Tyskland, mästerliga Marta och utförliga referat från Sveriges samtliga matcher i VM.
 Damfotbollens historia
Läs om den dramatiska utvecklingen inom damfotbollen och det stora genombrottsåret 1973.
 Tjäna pengar till resan
Här tipsar vi om några bra och seriösa företag som är suveräna att anlita när ditt lag snabbt vill få in pengar till cupresan eller träningslägret.
 Omröstningar
Här kan ni se vad läsarna på svenskdamfotboll.se tycker.
 Prenumerationsservice
Här kan ni prenumerera på tidningen, läsa vad som händer i kommande nummer, få svar på viktiga frågor och även titta i backspegeln på tidigare nummer.
 Tidn Svensk Damfotboll
Här kan ni se en kavalkad av vad som tidningen Svensk Damfotboll erbjuder. Alltifrån att sända bildmaterial till tidningens historia.
 Tips om Bra Träningsläger
Vi ger er utmärkta tips om bra och effektiva träningsläger med alltifrån kostnader till allt man vill veta om man ska åka på träningsläger.
 Spelar- och ledarporträtt
Stora spelare och ledare inom svensk tjejfotboll porträtteras utförligt och ingående.
 Tillbalablickar
Här kan ni ta del av tillbakaklubbar inom landslagsfotbollen på damsidan

Arkiv
September 2016
Mars 2016
Februari 2016
Januari 2016
December 2015
November 2015
Oktober 2015
September 2015
Augusti 2015
Juli 2015
Juni 2015
Maj 2015
Februari 2015
November 2014
Oktober 2014
September 2014
Juni 2014
Maj 2014
April 2014
Mars 2014
Januari 2014
December 2013
November 2013
Oktober 2013
Augusti 2013
Juli 2013
April 2013
Mars 2013
Februari 2013
Januari 2013
December 2012
Oktober 2012
September 2012
Augusti 2012
Juli 2012
Juni 2012
Maj 2012
April 2012
Mars 2012
Februari 2012
Januari 2012
Oktober 2011
September 2011
Juli 2011
Juni 2011
Maj 2011
April 2011
Mars 2011
Februari 2011
Januari 2011
December 2010
November 2010
September 2010
Augusti 2010
Juli 2010
Juni 2010
Maj 2010
April 2010
Mars 2010
Februari 2010
Januari 2010
December 2009
November 2009
September 2009
Augusti 2009
Juli 2009
Juni 2009
Maj 2009
April 2009
Mars 2009
Februari 2009
Januari 2009
December 2008
November 2008
Oktober 2008
September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
Maj 2005
April 2005
Mars 2005
Februari 2005
Januari 2005
Oktober 2004
September 2004

  Leta i vårt artikelarkiv!


Deprecated: Function ereg() is deprecated in /home/s/svenskda/www/poll/include/class_mysql.php on line 23
Poll ID 0 does not exist.

PRENUMERERA på Svensk Damfotboll. Du får sex välfyllda nummer för endast 440 kronor (inkl. moms och porto).


Sök på Internet eller
Svensk Damfotboll
Skriv in ett sökord:

Välj sökalternativ:


Tillbaka till arkivet

 Föregående    Nästa

Arnberg - en unik fotbollsfamilj Vem känner inte till Göran!?
Publicerad 2006-12-26E-posta till bekant    Skriv ut

Familjen Arnberg är en unik damfotbollsfamilj med Borlänge som hemvist. Läs mer...
FAMILJEN ARNBERG – fr v Mikael (son till Göran), Göran, Marie (yngre syster till Göran), Hannah (Görans systerdotter), Johanna (Görans brorsdotter), Jennie (Görans brorsdotter), Christer (bror) samt Hasse (far).
....
Familjen Arnberg - en helt unik familj i damfotbolls-Sverige med Borlänge som hemstad. Pappa Hans, 69 år ung, tränar Stora Tunas damer i div. III, sonen Göran, 49, med tidigare förflutet som A-landslagsspelare tränar Ornäs-damer i Norrettan och spelar aktivt med sin son Mikael i Bullermyren. Här syns inga ålderskrämpor! Görans lillayster Marie, 44, var trots sin ålder en av Ornäs bästa spelare den här säsongen. Görans bror Christer, 48, en gång i tiden också duktig som aktiv, även om han aldrig nådde Görans nivå, har sin dotter, Johanna, 15, i Gustafs div. II-lag. Johanna är även med i Flicklandslaget. Maries dotter Hannah tillhör Ornäs U-lag i div. III. Som ni märker så är detta en annorlunda och helt fantastisk fotbollsfamilj.
 
Vem har inte hört namnet Göran Arnberg klinga ut i radio eller TV i samband med sportsändningar under 80-talet? Hur många var det inte som satte en etta eller en tvåa på stryktipskupongen, då Brage spelade sina hemma eller för all del bortamatcher? Hur många miljoner människor var det inte som såg på OS i Sydkorea eller som inte hörde talas om IK Brage då Borlänge-klubben hade sin storhetstid? “Köppäbävisan” där Brage förekom blev en landsplåga. Ni vet den som gick “fånt ja en körv så huppä jag i elva, fånt ja en körv så huppä ja i elva i Köppäbä”…
Arnberg ett stort namn inom fotbollen. Göran Arnberg hade också den stora äran att vara lagkapten i det svenska landslag som kvalificerade sig till OS i Söul, Sydkorea 1988. En mäktig upplevelse.
– Ja det var stort väldigt, väldigt stort. Det går inte att med ord beskriva hur stort det där var egentligen. Sitta där bland alla världsstjärnor i de olika idrottsgrenarna i OS-byn. Det var en häftig upplevelse. Men de var som helt vanliga människor som kom där och gick.
Hur var stämningen i OS-byn?
– Mycket bra. Vi var som en enda stor familj, friidrottsstjärnorna, tennis, fotboll, handboll. Ja, i stort sett allihop. Det är något man aldrig glömmer.
 
Föll mot Italien
Hur gick det då för det svenska landslag som du var lagkapten för?
– Vi gick ända till kvartsfinal, förlorade mot Italien med 1-2 efter förlängning.
Det var Massimo Crippa, lagkamrat på den tiden med Diego Maradona i Napoli som gjorde det italienska segermålet. Crippas skott ändrade riktning på Göran Arnbergs ben och ställde målvakten Sven Andersson helt.
– Det var ett riktigt skitmål och vi bommade dessutom en straff sedan jag själv blivit fälld. Hade vi vunnit kvarten så hade vi fått spela mot tyskarna som vi spöade i gruppspelet. Vi gjorde det väldigt bra ändå. Vi hade Dahlin, Limpar, Janne Hellström och många andra duktiga spelare. Men hade oflyt och inte den rätta turen med oss. Om vi haft det så hade vi kunnat gå hur långt som helst. Sovjet vann OS-guldet genom att finalbesegra Brasilien med 2-1 efter förlängning.
Till de som är födda, senare än under din storhetstid. Hur skulle du vilja presentera dig för dagens spelare eller hur skulle du vilja bli presenterad?
– Ja, jag kan säga så här: Jag är den jag är. Jag vill inte leva på gamla meriter. Det jag varit med om och blivit lärd vill jag nu själva dela med mig av. En viktig egenskap är att vara en god representant för sin förening och uppträda på ett ödmjukt sätt. Det är en viktig plattform att stå på. Den fotbollsmässiga utbildningen kommer successivt, men det viktiga är hur man är som människa. Jag försöker själv aldrig att vara någon märkvärdig person.
 
– Kanonroligt!
Du är idag inte bara tränare för Ornäs BK:s Damlag i Norrettan, utan även idrottslärare på Maserskolan för högstadieelever i Borlänge?
– Jag tycker det är kanonroligt, man ser alla de här talangerna som kommer till skolan och utvecklas, inte bara som fotbollsspelare utan även som goda individer.
Du har ju några landslagstjejer i Ornäs - har du varit med om att fostrat dom?
– Ja, de kan man väl säga att jag har gjort. Petra Larsson, Julia Bhy med flera, men vi har på skolan även haft pojkar som nått fram till landslagsspel.
Du har ju varit tränare för killar också hur känns det att vara tränare för ett dam- och flicklag?
– Det är två olika saker, med tjejer måste man vara lite mer saklig och förklara. Där får man får inte ta någonting för givet. Killar har detta med fotboll mera i generna. Bland flickorna måste man ibland gå in och visa och förklara hur de skall göra. Men man får ju tillbaka så mycket på sätt att tjejerna lyssnar noggrant på vad man säger, en kille kanske bara fnyser till lite. Medan en tjej till 99,9 procent lyssnar och suger åt sig av de instruktioner man försöker lära ut.
Du spelar i Bullermyrens IK idag ihop med din son Mikael?
– Ja det känns jätteroligt. Det hade man inte trott egentligen. Man ser ju också hur Micke utvecklats och börjar ta för sig allt mer. Han var väldigt blyg i början. Lite av mammas pojke. Jag ställer lite mer krav på honom än på de andra, men det är han väl medveten om. Men jag tror det är rätt så nyttigt. Jag försöker hjälpa honom med lite taktiska grejer och en del annat.
Hur länge tänker du spela boll?
– Ja, jag lade väl egentligen av för tre år sedan när jag började i Ornäs, då tog jag beslutet att jag inte skulle spela något mer. Men jag har hela tiden rört på mig, varit med och sprungit och försökt hålla mig igång. Men i år har dom ringt från Bullermyren IK, ja det var en match förra året också då det varit lite dåligt med folk till matcherna. Så jag har ställt upp de gånger jag inte haft träning eller match med Ornäs damer. Ornäs går givetvis i första hand.
 
Heligt nummer
Du har tröja nr 3 i Brage. Ingen annan får använda det numret idag. Hur känns det?
– Ja det är ju onekligen ett erkännande som heter duga och ett bra betyg tycker jag. Det värderar jag väldigt högt. Jag har varit i föreningen i 20 år och har fantastiska minnen därifrån och har fått uppleva det mesta.
Många vill se den grönvite hjälten i Brage igen?
– Ja, det är väl ingenting som är omöjligt, det är det inte. Jag hade en förfrågan till i år också. Jag har lovat att vara kvar i Ornäs i tre år ytterligare till att börja med, sen får vi väl se. Just nu trivs jag hur bra som helst med att träna damerna i Ornäs. Liksom med mitt jobb på skolan. Flera av spelarna på Maserskolan där jag jobbar spelar för andra klubbar än just Ornäs, tänk om man fick ha dem i Ornäs istället, då skulle vi kunna ha ett allsvenskt damlag i Borlänge. Men det finns ett stort problem och det är att inte alla klubbar drar åt samma håll. Det gäller att alla föreningar här i Dalarna samarbetar. Ser man en talang som är för bra för att spela i t ex div. III varför inte tipsa flickan i fråga att ta chansen här i Ornäs eller Gustafs som spelar i div. II, men istället så lämnar de Dalarna och provar lyckan i AIK, Bälinge med flera klubbar. Låt de prova på hos oss i Ornäs som är nr 1 i Dalarna. Varför så mycket tjafs mellan föreningarna istället för ett gott samarbete. Ett fruktbart samarbete med Ornäs är till gagn även för div. III-klubben som kan få spelare som inte vill elitsatsa hos oss.
....
FAR OCH SON – Göran med sin son, Mikael. De båda är till vardags klubbkamrater i Bullermyrens IK.
....
Göran tillägger:
– I Ornäs gäller bara damfotboll. Hos oss finns ingen killfotboll. I de flesta andra klubbar så kommer alltid damlaget i andra hand. Har man möjligheten som i Ornäs att bara fokusera sig på damfotbollen så innebär det väldigt mycket för flickornas egen utveckling. De känner sig delaktiga och viktiga i klubben. Vi får också genom denna satsning många duktiga tränare och ledare som vill satsa på tjejer.
Med andra ord så finns det ledare och tränare som har den rätta klassen att föra flick- och damfotbollen framåt?
– Ja det gör det, det tror jag. Men vi har många duktiga herrtränare runt omkring här som skulle kunna gå och göra ett kanonjobb med tjejerna. Titta bara på Björn Juhlin. En välmeriterad tränare på herrsidan som numera ansvarar för Gustafs damer.
Vad är viktigast att lära ut?
– Det gäller att ha en policy och strategi för hur man ska lägga upp träningen beroende på flickornas ålder. Den allra viktigaste skolningen är det här med bollteknik. Tillslaget på bollen och mottagning etc. Detta nöter vi mycket på under de timmar flickorna tränar fotboll i skolan. Den taktiska slipningen kommer när man blivit lite äldre. På skolan talar vi också en hel del om detta med kost och sömn. Det är viktigt att äta och dricka rätt. När man nått en ålder av 15 år och kommit med i dalalaget t ex så måste man veta vad press och understöd innebär liksom zonmarkering. Men för att flickorna ska förstå så är det viktigt att man talar mycket om sådana här saker och går in och pekar på hur det ska se ut. Sedan ska det bara sitta där när man blivit lite äldre. Det gäller också att ha tålamod. Har man kört en grej och det fungerar jättebra och sen glömmer man av sig, då får man gå tillbaka och börja om med samma sak igen. Det är viktigt att uppdatera det man lärt ut. Till slut sitter det i ryggmärgen.
 
Det bästa som hänt
Hur är förutsättningarna att bedriva fotboll i dalametropolen Borlänge?
– Den nyanlagda konstgräsplanen uppe på Kvarnsvedens IP är det bästa som hänt på många, många år. Men vi skulle också behöva en hall där man kan gå in och bryta och prata igenom vissa situationer, viktiga detaljer, utan att behöva frysa ihjäl! Du kan ju tänka dig själv kanske, tio grader kallt och det blåser lite grann, snöar, man byter om, står där och pratar i fem minuter kanske. Då får man ju nästan börja om med uppvärmning igen. Ska vi kunna gå längre med både herrfotbollen, damfotbollen och ungdomsfotbollen. Inte minst under skoltid under vinterperioden så måste vi ha bättre inomhusförhållanden. Nu ska vi dock inte klaga alltför mycket. Vi har ju ändå tennishallen att vara i men den är alltför begränsad.
Vad skulle du vilja säga till dem som håller på och tränar under dessa förhållanden?
– Jag tycker det är suveränt gjort, jag är väldigt, väldigt imponerad av tjejerna, för de sliter jobbar och står i, men har ingen ersättning för det, så jag kan förstå att de många gånger blir lite less och kanske slutar, det kan jag förstå. Det krävs stort tålamod och disciplin. Du kan inte kräva att talangerna ska gå direkt in i A-laget. Det tar minst tre år att bygga upp fysiken och uthålligheten. Allt det här som krävs för att spela A-lagsfotboll. Men en ung, lovande tjej kan gärna göra ett inhopp då och då. Jag såg igår på de flickor som ingår i U-laget att de började träningen mycket bra i 15-20 minuter, men ville sedan gärna gå och byta då dom trampade luft. Där har du ett problem, vilket jag talat om för syrran Marie också. Kommer man upp till de högre divisionerna så måste man bita ihop och inte gå ut och byta så fort det tar emot. Man kan ju de facto också bara göra tre byten under en match.
– Det är som Marie säger. Gäller att ödsla med krafterna på rätt sätt. Du behöver inte springa på varje djupledsboll. Du kan gå ner i planen, vila och ta det lite lugnt för att komma in i andra andningen och sedan ge järnet igen på nästa boll. Detta har mycket med rutin att göra. Men vi ledare ska ju lägga grunden för dessa flickor och lära dem att bita ihop och inte byta så får man blir lite extra andfådd.
– Jag tror att det har mycket med rullande byten att göra, säger Marie. En ledare måste kunna säga stopp där man säger till den som vill byta att hon inte får göra det. Utan måste vara ute på planen och jobba.
....
HÄR GÅR DET UNDAN – när den yngre generationen Arnbegare sätter fort, här i form av Hannah. Motståndarna har svårt att hänga med i det uppskruvade tempot.
...
Göran Arnberg är trots detta positiv:
– Som jag sade förut så tycker jag att tjejerna gör ett kanonjobb sammantaget. Damlagen har ju ofta en snittålder på 17-18 år och tendensen är att de blir allt yngre damlag. Man måste ha i åtanke att det är stor skillnad mellan A-laget i Ettan och U-lag i div. III. Men det är också viktigt att tänka på att även de som spelar i A-laget måste få tid för återhämtning. De får inte spela flera matcher i veckan, då bränner man lätt ut dem. De tycker att fotboll är roligt ett tag, men lessnar sedan totalt. Det var som när jag talade med en ungdomsledare i Dalecarlia Cup, som tillhörde en förening med en av landets största ungdomsverksamheter. Man tränar livet ur ungdomarna fram tills 17-18 års ålder. Visst de är segerrika som ungdomsspelare, men sedan när man ska steget in i vuxenvärlden och seniorfotbollen så orkar de inte. Då är de, som det så populärt idag heter, utbrända. Det gäller att bedriva träning på rätt sätt. Exempelvis att man prioriterar teknik till en viss ålder, för kondition får man ändå på köpet. Behöver inte träna så mycket löpträning, för den får man in ”smygvägen” genom teknikträningen.
 
”Ruggugglan” är perfekt!
Hur är det att ha systern Marie med i laget?
– Jo ”ruggugglan”, det är perfekt, skrattar Göran. Vi har en bra dialog och pratar mycket, det är bra att ha ett bollplank på plan också. Marie vet ungefär hur jag tänker och hon brukar få lite skäll också, men det blir väl lätt så i stridens hetta.
– Du vet också att jag inte tar illa vid mig, säger Marie i sin tur, utan vi vet ju var vi har varandra. Då jag ropar till Marie då åker armen upp och då är det klart! Vi behöver inte säga så mycket till varandra. Det kan räcka med en blick och då vet hon, då får vi skärpa till oss lite. Så det är väldigt positivt.
Men hon är gammal för att vara spelare din syster, 44 år?
– Många är väldigt åldersfixerade. Jag bryr mig inte om det. Så länge man tycker det är roligt och att man känner att man har en plats i laget och att man gör ett jättebra jobb, ja då ska man spela. Det är inget att diskutera. Men håller hon inte måttet så ska hon inte spela oavsett ålder.
– Men det har blivit lite tyst om det nu säger Marie. Ett tag var det väldigt mycket om det här med åldern.
Marie har fått väldigt bra kritik i år säger Göran. Det är stort. Enligt pappa Hans har hon varit lagets bästa spelare i Norrettan.
Så har du fått med dig Hannah systerdottern i klubben?
– Ja, det är jätteroligt. Hon kommer att bli riktigt, riktigt bra. Vi kommer att se till att hon kommer att bli starkare. Hon kommer att växa till sig, bli både rappare och snabbare och det ena med det andra. Det ska bli jätteroligt att följa Hannah. Hänger hon bara i så kan det bli kanon. Hon besitter stor talang.
– Hon är bara 15, säger mamma Marie. Hon måste få den tid som hon behöver. Hon har fått vara med oss lite nu och gjort några pass och även fått vara med lite i A-laget. Vi flyttade upp henne och en annan talang, Emma Hult, samtidigt upp i A-laget under senare delen av säsongen.
....
FAR OCH DOTTER – Hans Arnberg och Marie.
.....
Härliga minnen
Hasse vad har han betytt för er båda?
– Han har betytt mycket, han har alltid hållit på med fotboll. Jag vet hur jag fick sitta på ramen på pappas cykel upp till Amsberg, säger Göran. Jag har ju spelat ett par matcher med farsan också. Vi spelade i Amsberg då jag var 13-14 år då vi spelade mot Idkerberga kommer jag ihåg, det var riktiga skogshuggare man mötte. Det var lärorikt man lärde sig mycket. Jag har ju varit med och tränat med han, spelat i juniorlag och så. Jag har haft det i blodet och intresset hela tiden. Han har ju varit tränare i Kvarnsveden och Amsberg bland annat så jag var med och tittade och spelade själv med ibland.
– Pappa har haft ett jäkla tålamod med oss, säger Marie. Han har ju alltid haft oss med. Man har fått vara med tränat och fått stått i mål ibland.
– Att få vara med farsan har betytt jättemycket, säger Göran. När man satt vid sidan av planen som liten, så hade man ett öga på dig Marie med tutten i mun och ett på planen. Jo, men det var ju så det var, säger Göran och skrattar gott tillsammans med Marie.
– Man är uppvuxen med det här. Fotbollen har varit det givna valet.
Fotboll Göran, är det en hobby eller livsstil?
– Det en livsstil helt klart, man har fått ut så mycket och känner att man vill ge tillbaka någonting.
– Många gånger får man frågan om hur ni Arnbergare orkar hålla på med denna fotboll, år ut och år in. Men det är som Göran säger, ett sätt att leva, säger Marie. Visst, man har sin vardag. Jobbar, kommer hem, lagar mat, men sedan blir det mest fotboll. Så visst är det en livsstil. Dessutom skjutsar jag gladligen Hannah fram och åter till hennes matcher och träningar.
Ja vi ska se Marie, du är idag 45, ”nej 44 bara, säger Marie och skrattar”. Du har hållt på med fotboll i hela ditt liv?
– Ja, jag har väl haft lite ledigt också, så var det ju den här skadeperioden på åtta år, som ni tidigare skrev om i Svensk Damfotboll. Ja, men sen jag var 29 år har jag väl kört hela tiden förutom någon litet uppehåll när jag var i Kvarnsveden.
 
Följer ungdomen
Hur ser du på framtiden?
– Jag ser framemot med glädje att följa de här ungdomarna som kommer nu. Jag tycker det är så roligt att gå och titta på när de spelar. Lika roligt att titta på som att själv spela faktiskt.
Skulle du vilja vara tränare.
– Jag har ju varit tränare för Kvarnsvedens damer. Det är ju som Göran säger, ska man träna ett lag så måste man ha tjejer som vill ställa upp på ett bra sätt. Jag är ju sån som person själv, när det gäller träningar så stannar jag inte hemma eller gör något annat. Jag skulle kunna ställa upp som tränare, men då ska det vara för tjejer som verkligen vill någonting. Annars får det vara!
Hur laddar du inför match?
– Jag börjar dagen före, tänker lite mer på kosten och börjar fundera lite på hur motståndarna kommer att agera. Sedan ringer jag Göran och frågar hur han har tänkt sig att matchbilden kan komma att se ut. Därefter brukar jag sätta mig ner och tänka till lite hur jag själv ska agera och vad jag måste bli bättre på, kalla det lite mentalträning. Jag har ju mitt sätt och mina ritualer. Min man Hasse säger krast: ”Åk iväg så jag slipper se dig!” Jag blir så väldigt grinig före match, säger Marie och skrattar.
Har träningsambitionerna sjunkit?
– Ja, jag hör ju till och med i fotbollsklasserna, får vi spela idag? Det är den första frågan man får nästan, men hallå där, du är ju här i 80 minuter för att få träna en massa kvalitet. Man måste också träna, även om tvåmålsspel också är en del av träningen. När Göran och jag var yngre sög man åt sig allt på träningen. Idag vill man mer latja och inte i onödan underkasta sig den tuffa träningen. Man tänker inte så mycket på hur man blir en bra fotbollsspelare. Vad som krävs. En bra fotbollsspelare ska kunna så enormt mycket. Inte bara kunna dribbla av en motståndare. Både fysiken och den mentala förmågan är två enormt viktiga egenskaper. Fotboll är en intelligent sport, man måste ju kunna vara med och läsa spelet. När jag var ung då kunde man ta bollen dribbla och göra mycket annat. Men idag går det så snabbt. Du hinner inte få bollen och tänka efter, du måste veta ett moment i förväg vad du ska göra när bollen kommer till dig. Där har du den största skillnaden mellan fotbollen idag och den som förekom när jag var ung, alltså tidsfaktorn. Det är helt annat idag, det är mycket snabbare du måste ha jättebra fysik i alla fall på den nivån vi är på här i Ornäs BK.
Så till andra sporter du varit duktig i, Marie?
– Det är allt som har med boll att göra, klubbmästare i bordtennis och i golf, Europacupen i handboll där stod jag som målvakt, badminton har jag provat på, blev klubbmästare där också tror jag, Göran lurade med mig (skratt).
– Men det blev fotbollen som tog överhand när jag till slut blev tvungen att välja. Jag var 16 år när jag tyckte att det blev för mycket med allt idrottande.
Ni har ju spelat på toppnivå bägge två, hur gick det med skolarbetet?
– Ja du, morsan gick ut och jagade oss och talade om att vi hade läxor och lite annat att göra förutom att sparka på en boll, säger Göran och skrattar. Morsan och även farsan fick gå ut mitt i natten ibland när man stod i mörkret och sköt.
Vad är det bästa med era framgångar. Ni Arnbergare har ju onekligen lyckats i denna sport?
– Allt! Många av resorna har varit intressanta. Det är ju det man vill föra över till ungdomarna och naturligtvis till sina egna ungar så klart, allt som man har varit med om vill man föra vidare. Med åren har man dock blivit klokare och vet vikten av att prioritera detta med läxläsning. Nu ser man ju till att ungarna läser innan de går ut och lirar boll. Vissa saker kunde man naturligtvis gjort bättre i sin ungdom, men jag ångrar inte en sekund det livet jag har haft. Det jag ångrar är att jag inte började lite tidigare efter mitt långa uppehåll skadeuppehåll på åtta år. Man kunde kanske ha fortsatt, men det fanns inte den uppbackningen som finns idag när man skadar sig. Man blev som lite övergiven. Det fanns inte den uppföljningen av läkare och sjukgymnaster som gäller idag. Numera är man ju tillbaka bara efter åtta månader efter en korsbandsskada. Det tog ett helt år för mig innan mitt knä läkt, det tog tre år innan jag fick operera mig etc.
Marie tillägger med eftertryck:
– Det finns inga genvägar utan att det är hård träning som gäller med extra hårdträning på vintern. Vinterträningen det är alltså det viktigaste för att man skall göra en bra säsong och hålla sig någorlunda hel och ha en bra grund att stå på.
Marie återkommer till hennes pappas betydelse:
– Han har lärt mig att förstå att fotboll är en intelligent sport. Exempelvis så satt han jämt med blocket och förklarade löpvägar. Vad händer om man gör si eller så. Pappa har verkligen lärt mig att tänka fotboll på rätt sätt. Det finns inga genvägar, utan det är bara hård träning som gäller.
Om vi ”vänder på steken” och du ger råd till pappa som tränar Stora Tunas damer. Vad säger du då?
– Att han ska hålla på så länge han orkar och att föra över det kunnande han har till de yngre tjejerna. Jag tycker han skall jobba med yngre spelare, lära dem hur fotboll ska bedrivas. Han är mjuk och fin pappa, pratar på ett bra sätt och bryr sig om andra. Han har ett gott hjärta, månar verkligen om alla. Han är precis som en far ska vara. Det är så viktigt, helst i dagens samhälle där det finns dem som inte har några föräldrar, det är skilsmässor och en massa andra problem. Det är viktigt att ha en äldre person som har både och. Faders farfar eller morfars figurer, viktiga människor i ens närhet och liv som kan skilja på rätt och fel.
 
Förebild
Vad skulle du vilja säga till Göran?
– Göran har alltid varit min förebild, de skrattade åt mig när jag var i Älvsjö och sade ”men herregud har du din bror som förebild.” Jag måste gå in och fråga: Är det Göran som person eller hans framgångar inom fotbollen som gjort att det blivit så. Nej, det är Görans sätt att vara, hans sätt som han är, inte det här att han haft framgångar för det är jag inte alls förvånad över att han har fått. Hans inställning till allt, lugnet han har, tryggheten står för så mycket. Han är en god förebild för alla ungdomar, inga droger ingen rökning ingen snus, 50 år och han ser ut som en 20-åring! När jag var yngre så röt han åt mig, nu skärper du dig som då jag tjuvrökte, ja då vågade jag inte göra det något mer. Han har ju varit som en fadersfigur också. Han är en jättebra storebror som visat vart skåpet skall stå. Han favoritserade aldrig mig. Sade istället ”ska du vara med då gäller lika för dig som för alla andra”, som när jag var med och tränade, det var inga krusiduller. Han kunde vara lite tuff mellan varven, men lite måste man ju tåla.
När du varit med Göran och Christer och tränade har du känt något krav någon gång?
– Nej nä, aldrig säger Marie och det är det folk tror, många tror vad fan hon kan ju inte bli annat än berömd med en sån farsa som alltid piskade på dom. Nej aldrig, jag har alltid känt glädje, jag fick ju nästan be om att vara med ibland när jag tränade med grabbarna. Jag är ju sån. Jag har det i mig, jag har alltid velat vara bäst och sen när jag går ut på planen, då känner jag ”Jag ska vara bättre än motståndaren och skulle hon möjligtvis vara bättre så kommer hon verkligen att få jobba stenhårt för att bevisa det”.
Orkar man ha den inställningen år efter år?
– Det är väl så att när jag var ung då var det självklart att jag skulle vara med i ett landslag, ja absolut det var mitt mål, jag visste att jag ville bli bäst. Göran har nog också haft den inställningen tror jag, säger Marie.
Båda nådde också ändra fram till landslaget. Men några dussintal A-landskamper blev det inte. Göran spelade en och Marie två A-landskamper. Marie var påtänkt att spela betydligt fler, men blev som sagt oturligt långtidsskadad.
Tycker du att du nått ändra fram, Marie?
– Ja, fast skadan kom högst olyckligt. Det är min absolut största besvikelse i karriären. Landslagsledningen hade ju tänkt att satsa på mig och bygga upp det nya landslaget med mig i laget. Vi skulle bli bäst i världen! Det jag också kan känna som lite tråkigt var att jag inte tog tag i mig själv och kanske fortsatte för en comeback i landslaget, men jag orkade liksom inte.
Göran - du har ju varit toppspelare i Brage och verkligen legat på toppen i svensk fotboll. Nu spelar du i div. IV, vilket är något helt annat, men har samma seriösa inställning?
– Ja, annars är det ingen ide att du kliver ut på plan, så är det bara, sen är det väl så här att med ålderns rätt kanske man inte kan springa lika mycket, men man har ju rutin och får försöka stå rätt och så ser man ju att jag spelar i 90 minuter i de matcher jag varit med och snart är 50 år. De som är 18-19 år springer och byter stup i kvarten, då är man nöjd med sig själv
– Visst är det ett jädra steg ifrån Allsvenskan och allt det här, men samtidigt så känner jag så här. Kan jag hjälpa den här föreningen då ställer jag gärna upp, om jag medför någonting. Jag ska absolut inte stå ivägen för någon yngre och bättre spelare. Det har jag också påtalat ”håller jag inte måttet, tveka inte, säg till!”.
Nästa stora mål för Göran Arnberg är att föra upp Ornäs BK:s Damer i Allsvenskan.  
Familjen Arnberg är som sagt en unik familj i fotbolls-Sverige och mycket ödmjuk samt hjälpsam sådan också. Det vet inte minst undertecknad. Fler kapitel lär följa i framtiden om denna familj. Var så säker.
Tommy Erlandsson (Text & Foto)


Powered by Comdev News Publisher

Aktuellt

EM-kKVALET
2016-09-06

Sverige är i vinnarposition i EM-kvalet.  Läs mer►


 
Redaktion: Tidningen
SVENSK DAMFOTBOLL
Västra Klintvägen 6
681 52 Kristinehamn 
  Telefon:
E-mail:

Kontakta oss
Allt material på denna website är skyddat enligt svensk upphovsrättlagstiftning. Länka gärna till sidan.